Året var 2008
Året började med ett tafatt försök att sluta röka/snusa, det höll ungefär en månad sen var jag tillbaka i träsket. I samma veva drog c-arbetesskrivandet igång och slutet på min utbildning låg nära. C-arbetet tog upp galet mkt tid och den tid som inte gick åt till det gick åt till att kolla på champions League eller åt att hänga med Mia.
Kirrade även en ny tatuering och en resa söderöver innan vintern/våren var över.
Sommaren och likaså examen kom snabbare än vad man trott och vips så var man nyutexaminerad arbetslös boende i ett vardagsrum med polarna. Jag hann bo i Umeå i ca 36timmar innan resan till Västerås och min första arbetsintervju var ett faktum. Höjdpunkten var inte att få gå på intervjun, det var att få träffa min släkt där nere som jag annars knappt ser eller hör ngt av.
Efter resan till Västerås började det hemska väntadet och när Juli kom så visste jag att det skulle dröja minst en månad till svar. Svaret kom 1½månad efter, ett nej. I Juli blev det en resa ner till Tranås för att hälsa på Mia som slutade i ett stort bråk som troligtvis var orsaken till varför 1½månad efter vi bestämde att det var slut. Bitterheten kom krypande under augusti då jag fortfarande inte hittat ett jobb.
Resan som var planerad norrut till Piteå blev inställd då det tog slut mellan mig och Mia så jag stannade hemma och var förvånad över min reaktion. Inte en droppe tårar på två veckor, men sen kom allt. Tappade all pepp what so ever att göra någonting och depressionen var ett faktum.
Detta avhjälptes dock av Niklas som alltid fanns där för mig då jag hade tankar om livet. Efter att ha ryckt upp mig tack vare en arbetsintervju som gick galet bra började livet se bra ut igen. Fick komma på en till arbetsintervju som kändes ännu bättre bara för att bli nerskjuten igen.
Tog arbetsgivaren på sängen då jag fick tag på honom via telefon dagen då dom bestämt sig. Jag bröt åter igen ihop bara för att ngn timma senare inse att det inte är värt det.
Blev galna fester med irländare där en sväng också, eller ja en galen fest med en irländare. Prövade på att jobba som bartender, gick inge vidare.
Fick veta morsans beslut att flytta söderut och festade som aldrig förr, det var min höst.
Vintern kantades av skäggsparande, nya kontakter, många kramar och vilda ffester .Den avslutades med nya galet trevliga kontakter på stora avstånd och en nyårsfest som jag redan glömt.
2009 here i come, ska sluta vara så jefla safe. Året börjar i skånes tecken....eller ngt.
Kirrade även en ny tatuering och en resa söderöver innan vintern/våren var över.
Sommaren och likaså examen kom snabbare än vad man trott och vips så var man nyutexaminerad arbetslös boende i ett vardagsrum med polarna. Jag hann bo i Umeå i ca 36timmar innan resan till Västerås och min första arbetsintervju var ett faktum. Höjdpunkten var inte att få gå på intervjun, det var att få träffa min släkt där nere som jag annars knappt ser eller hör ngt av.
Efter resan till Västerås började det hemska väntadet och när Juli kom så visste jag att det skulle dröja minst en månad till svar. Svaret kom 1½månad efter, ett nej. I Juli blev det en resa ner till Tranås för att hälsa på Mia som slutade i ett stort bråk som troligtvis var orsaken till varför 1½månad efter vi bestämde att det var slut. Bitterheten kom krypande under augusti då jag fortfarande inte hittat ett jobb.
Resan som var planerad norrut till Piteå blev inställd då det tog slut mellan mig och Mia så jag stannade hemma och var förvånad över min reaktion. Inte en droppe tårar på två veckor, men sen kom allt. Tappade all pepp what so ever att göra någonting och depressionen var ett faktum.
Detta avhjälptes dock av Niklas som alltid fanns där för mig då jag hade tankar om livet. Efter att ha ryckt upp mig tack vare en arbetsintervju som gick galet bra började livet se bra ut igen. Fick komma på en till arbetsintervju som kändes ännu bättre bara för att bli nerskjuten igen.
Tog arbetsgivaren på sängen då jag fick tag på honom via telefon dagen då dom bestämt sig. Jag bröt åter igen ihop bara för att ngn timma senare inse att det inte är värt det.
Blev galna fester med irländare där en sväng också, eller ja en galen fest med en irländare. Prövade på att jobba som bartender, gick inge vidare.
Fick veta morsans beslut att flytta söderut och festade som aldrig förr, det var min höst.
Vintern kantades av skäggsparande, nya kontakter, många kramar och vilda ffester .Den avslutades med nya galet trevliga kontakter på stora avstånd och en nyårsfest som jag redan glömt.
2009 here i come, ska sluta vara så jefla safe. Året börjar i skånes tecken....eller ngt.
Kommentarer
Trackback
