Bötes blogg

Jag till min lillasyster på åtta år angående att hon villa ha någonting dyrt:
-Tänk på barnen i Asien
Cassandra svarar blixtsnabbt med:
-Dom gör fotbollar.

Jag får ett sånt leende på läpparna av den här bruden...grynet kallas hon, inte den där rosa tv-bruttan utan en annan mycket bättre grynet. jag får ett sånt där ryckigt å vad jag är kärleende ibland, sen kan jag asflabba och le så att jag får ont av henne. Hon kan få mig att le som ingen annan kan.....och hon är min...hoppas jag ;)


Och jag undrar fortfarande vem Cilla är

Ja, trot eller ej men jag jobbar faktist lite, meckar lite med en grafisk profil as we speak. Men jag vill inte säga för mycket om projektet när jag knappt kommit igång med det. Har eventuellt ett till projekt på g också.
Känns riktigt kul att få göra lite nytta så att säga. Har inte kännt mig såhär uppskattad på länge....ur en arbetsmässig vinkel då. Jag vill åka ner till Karin igen, men jag måste först bli klar med jobbsakerna då jag inte riktigt kan jobba på samma sätt där nere.
Har tänkt lite på det här med jobb, ska man leva för att jobba eller jobba för att leva. Min dröm är att kunna ta betalt för att sitta och rita och jag är nu så nära att lyckas med det så jag vill inte ge upp. Men det börjar kännas tyngre och tyngre, jag vet inte hur länge till jag orkar försöka. Ahja nu börjar tankarna flyga iväg igen.

Ha det bra folket och jag undrar fortfarande vem Cilla är.

japp nu är man hemma igen, lite blandade känslor.
Saknar Karin redan och jag saknar morsan och Cassandra minst lika mycket.
Men nu är jag hemma bland mina saker, skönt att kunna sitta vid sin dator och rita igen. Kul att kolla på UFC med Vitor och att kunna hänga med alla polare här.

Nu äre dags att börja plugga lite igen, tydligen var båda kurser på distans, men vad gör man?

Förresten vem är Cilla som kommenterat förra inlägget?

Nu är jag i Göteborg hos mamsen, känns konstigt att inte vara i Malmö med min Grynetovic, men nu är jag inte där. Hon kommer iofs till Göteborg på fredag för att kramas lite. Saknar henne redan och jag har liksom varit ifrån henne i tio timmar.,... galet.

Nu väntar ett par dagar här med mamma och lillan...ja och ivan, morsans sambo. Sen bär det av hem mot Umeå igen och skola med ny adress

Japp nu drar jag snart, och jag vet inte riktigt nästa gång jag bloggar, eller nästa gång jag är hemma, spännande värre. Ska bli kul med lite omväxling, men får se vad tågresan gör med mig :P

Wherever i lay my head that's my home

Året började med ett tafatt försök att sluta röka/snusa, det höll ungefär en månad sen var jag tillbaka i träsket. I samma veva drog c-arbetesskrivandet igång och slutet på min utbildning låg nära. C-arbetet tog upp galet mkt tid och den tid som inte gick åt till det gick åt till att kolla på champions League eller åt att hänga med Mia.
Kirrade även en ny tatuering och en resa söderöver innan vintern/våren var över.
Sommaren och likaså examen kom snabbare än vad man trott och vips så var man nyutexaminerad arbetslös boende i ett vardagsrum med polarna. Jag hann bo i Umeå i ca 36timmar innan resan till Västerås och min första arbetsintervju var ett faktum. Höjdpunkten var inte att få gå på intervjun, det var att få träffa min släkt där nere som jag annars knappt ser eller hör ngt av.
Efter resan till Västerås började det hemska väntadet och när Juli kom så visste jag att det skulle dröja minst en månad till svar. Svaret kom 1½månad efter, ett nej. I Juli blev det en resa ner till Tranås för att hälsa på Mia som slutade i ett stort bråk som troligtvis var orsaken till varför 1½månad efter vi bestämde att det var slut. Bitterheten kom krypande under augusti då jag fortfarande inte hittat ett jobb.
Resan som var planerad norrut till Piteå blev inställd då det tog slut mellan mig och Mia så jag stannade hemma och var förvånad över min reaktion. Inte en droppe tårar på två veckor, men sen kom allt. Tappade all pepp what so ever att göra någonting och depressionen var ett faktum.
Detta avhjälptes dock av Niklas som alltid fanns där för mig då jag hade tankar om livet. Efter att ha ryckt upp mig tack vare en arbetsintervju som gick galet bra började livet se bra ut igen. Fick komma på en till arbetsintervju som kändes ännu bättre bara för att bli nerskjuten igen.
Tog arbetsgivaren på sängen då jag fick tag på honom via telefon dagen då dom bestämt sig. Jag bröt åter igen ihop bara för att ngn timma senare inse att det inte är värt det.
Blev galna fester med irländare där en sväng också, eller ja en galen fest med en irländare. Prövade på att jobba som bartender, gick inge vidare. 
Fick veta morsans beslut att flytta söderut och festade som aldrig förr, det var min höst.
Vintern kantades av skäggsparande, nya kontakter, många kramar och vilda ffester .Den avslutades med nya galet trevliga kontakter på stora avstånd och en nyårsfest som jag redan glömt.

2009 here i come, ska sluta vara så jefla safe. Året börjar i skånes tecken....eller ngt.