Att blogga så sällan som jag gör

Det känns faktist lite illa, jag har en hel del åsikter men av någon dum anledning så säger jag dom inte här på bloggen. Ofta när jag kommer på att jag ska blogga så kommer jag fram till att jag glömt bort vad det var jag skulle blogga om.

Eller vad det var som jag var förbannad på. För oftast då jag ska blogga så handlar det om att jag är förbannad på någonting. Helst när någon idiot sagt något dumt....tex ANNA ANKA. Det enda  jag har sett av henne är en kort intervju på Skavlan. Det räcker, jag har aldrig träffat henne så jag kan inte vara 100% säker men hon ger inte skenet av sig att vara den skarpaste kniven i lådan.

I alla fall det är inte bara Anna "Smörkniven" Anka som jag blir förbannad på, den lokala nöjeskrönikören i City lever i en magisk bubbla där en av hennes manliga vänners åsikter plötsligt blir alla med snopps åsikt. Jag blir så förbannad så jag blir arg, eller nej det blir jag inte. Jag blir mer förundrad, varför ska en kuk eller en fitta bestämma rollen i samhället. Det tycker i alla fall Anna Anka att fallet är.

Människan lever även hon i en bubbla, en amerikansk helyllebubbla med polotröjor, loafers, en nanny och hembitträde. Det faktum att hennes åsikter trampar så illa på våra svenska jämnställdhetstår tror jag beror mycket på att hon ska vara svensk, men hon är inte det, hon är en amerikansk republikan, Vi har i Sverige jobbat hårt och länge för en jämnställdhet här, att vi svenska män ska vara mesar bara för att man byter blöja är löjligt, vafan är mesigt med att röra  runt i skit med bara händerna?

Jag tycker i alla fall att Smörkniven kan hålla sig kvar där borta i Lala-landet USA som fortfarande lever på 1800-talet när det kommer till att alla behandlas lika. Jag är stolt över att vara en jämnställd man,  jag gör allt jag kan för att bli mer jämnställd och vill att alla ska behandlas lika...Alla! (I skrivande stund inser jag att min gravida sambo diskar för andra gången idag) Även solen har sina fläckar.

Vill skriva mycket mer, men det kommer ut mer som en grå massa då jag ska formulera det.



För övrigt så ville inte bebisen visa vad som den hade mellan benen på ultraljudet, men nu är vi säkra iaf, det är en människa!

Sen har vi haft min bror här i typ 1½ vecka, det var riktigt nice att få umgås med honom och se att han och Karin kommer så bra överens. Nu är han iaf i Norrland igen.

Skönt med helg!
Jobb imorn igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0